"Tänk på barnen i Afrika"
...har vi alla hört våra föräldrar säga när vi inte kunde äta upp den sista potatisen. Menade de att vi som rika, skulle dumpa det vi inte kunde äta upp i fattiga länder?
EU försöker just nu övertyga sina egna och afrikanska länder att skriva på nya handelsavtal som kallas Economic Partnership Agreements (EPAs). Avtal som innebär att europeiska storföretag ska få lov att invadera den afrikanska kontinenten och sälja sina matprodukter. ”Det är bra för de afrikanska länderna, för de behöver bra och billig mat”, säger EU.
Många afrikanska länder har protesterat högljutt. EU ger sina matindustrier miljarder kr varje år för att de ska producera så mycket mat som möjligt. De flesta afrikanska länder har inte råd att ge såna summor – om ens något - till sina bönder. Man menar alltså att afrikanska bönder kommer att konkurreras ut på löpande band av de billiga produkter som EUs storföretag kommer att bomba den afrikanska kontinenten med.
Trots det här vill EU fortfarande framstå som ”fina killar”, så de säger att EPA-avtalen är bra för barnen i Afrika. Att avtalen kommer förstöra möjligheterna för miljontals afrikanska bönder att försörja sig - det skiter EU i.
Det luktar fränt av nykolonialism!
Vi vill med vår kampanj synliggöra hur ignorant EU är för andras åsikter, och att de ger sig själva en översittarposition i förhandlingarna.
I det orättvisa frihandelsavtalet EPA (Economic Partnership Agreements) försöker EU förhandla med de såkallade AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet). Många av länderna är föredetta kolonier och EU vill säkra att kunna bibehålla en fördelaktig handel med länderna.
Genom avtalet försöker EU även tvinga till sig att få möjlighet att köpa upp rättigheter till tjänstehandel i länderna, bla. vattenresurser, utbildning och sjukvård. EU vill även lägga patent på sina varor. Detta kan bland annat innebära att många fattiga inte har får råd med nödvändiga mediciner. (Tex bromsmediciner till HIV och AIDS)
EU vill också kunna sälja sitt matöverskott billigt till länderna som konkurrerar ut lokala bönders och företags produkter. Man går så långt att om länderna inte skriver på så kan biståndspengar utebli.
EU verkar totalt oberörd av den hårda kritik från både de berörda länderna och organisationer över hela världen och fortsätter trycka på för sina EPA-avtal.
EU anser att handelsavtalen kommer leda till utveckling i länder i tex Afrika, eftersom det bland annat innebär att länderna kan importera billig mat producerad i EU.
Intresset för att ”matbomba” Afrikas länder med europeisk mat är väldigt stort, och även fast EU ger sig själva en god samarit-roll där man säger att ”de afrikanska länderna kommer att få billig mat till sina befolkningar” (Tänk på barnen i Afrika), är det de europeiska företagens vinst som är EU´s egentliga mål.
Ända sen européernas upptäcktsresande började utforska den afrikanska kontinenten har relationen mellan Europa och Afrika varit skev. Genom historien har vi på alla möjliga sätt roffat åt oss av guld, andra naturresurser och till och med människor för att tjäna på det själva. Det är inte en överdrift att säga att de över 10 miljoner slavar som européerna tog med våld mellan början av 1500 till slutet av 1800-talet varit en viktig grundpelare till det välstånd vi i Europa och USA åtnjutit i över hundra år.
Men från 1960 och framåt lyckades Afrikas länder till sist slå sig fria från Europas påtvingade och våldsamma styre och bli självständiga. I teorin innebar detta att man nu inte längre behövde fungera som Europas egen guldgruva. I praktiken innebar det att före detta kolonialländer som Storbritannien, Frankrike och Portugal ersatte sitt styre med handelsavtal, som garanterade dem ett fortsatt flöde av resurser från Afrikas länder.
Från 1995 har alla handelsavtal kommit till inom den världsomspännande organisationen World Trade Organization (WTO). Men sedan de stora protesterna mot WTO-mötet i Seattle 1999, där såväl afrikanska regeringsrepresentanter som demonstranter från hela världen visade sitt missnöje med hur avtalsförhandlingarna sköttes, har deras arbete stannat av lite.
Samtidigt har EU bestämt sig för att fortsätta på egen hand. De har tagit fram ett nytt förslag på egna handelsavtal med Afrikas länder, så kallade Economic Partnership Agreements (EPAs). Dessa avtal har helt formulerats av EU själva och innehåller många frågor som Afrikas länder inte tycker borde vara med i avtal om handel
Exempel
Frågan om patent. EU vill skydda sina egna industriers och företags produkter så att de kan tjäna så mycket som möjligt på att sälja dessa i de afrikanska länderna. Detta protesterar de afrikanska länderna mot då de tycker att t ex mediciner är något som i första hand skall vara till för deras befolkning, inte för att europeiska företag ska tjäna pengar på dem.)
Vidare har EU själva buntat ihop länderna på den afrikanska kontinenten i olika block som de förhandlar med. Detta betyder att de afrikanska länderna inte kan förhandla med en enad röst mot det större och mäktigare EU, utan måste diskutera avtalen i små grupper. Detta har kritiserats hårt av många länder, då EU faktiskt själva är en union av många stora och mäktiga länder. Man menar att EU försöker splittra upp den afrikanska kontinenten och låta dem förhandla i små grupper för att på så sätt få ett övertag.
En intressant sak med EPA-avtalen är att de kräver att Afrikas länder inte får skydda sina industrier. Många industrier i afrikanska länder har inte existerat speciellt länge, och allt som oftast vill de kunna skyddas från utländsk konkurrens till en början – för att kunna växa sig konkurrenskraftiga. Så har länder gjort i alla tider, och det var på detta sätt alla EU-länders industrier kunde växa sig starka de senaste århundradena. Detta vill nu EU att afrikanska länder inte ska få göra, för de tycker att de europeiska företagen ska vara fria att sälja sina varor överallt.
De afrikanska länderna tycker att det är orättvist att europeiska företag, som växt sig starka bakom EUs beskydd, fritt ska kunna komma in på afrikanska marknader när man inte får skydda sina egna industrier. Detta har man framfört till EU, men de verkar inte bry sig speciellt mycket om de afrikanska ländernas protester, utan säger bara att ”handel och konkurrens är bra för de afrikanska ländernas utveckling”. Det verkar inte bättre än att EU väldigt gärna vill sälja sina varor på de afrikanska marknaderna, men inte bryr sig speciellt mycket om vad de afrikanska länderna säger eller vill.
Som sagt, det luktar fränt av nykolonialism!